Växter i medeltida jordbruk

Under medeltiden var jordbruket en av samhällets hörnstenar, och växter och fröer spelade en avgörande roll för överlevnad och samhällsutveckling. Medeltida bönder och trädgårdsmästare odlade en mängd olika växter som var centrala för mat, medicin och hantverk. Med denna artikel åker vi på en resa tillbaka i tiden och utforskar några av de viktigaste växterna som odlades från fröer till plantor under denna period.

Spannmål

Spannmål, som vete, korn, råg och havre, utgjorde grunden i medeltida kost. Dessa växter användes för att baka bröd, göra gröt och producera öl. Brödet var en daglig och viktig del av kosten för människor på den tiden och utgjorde ofta huvudmålet.

Grönsaker och örter

Bland de grönsaker som odlades i medeltida trädgårdar fanns kål, morötter, lök, och bönor. Kål var särskilt populärt och användes för att göra surkål och som fyllning i pajer. Örter som timjan, rosmarin och salvia användes både för kryddning och för sina medicinska egenskaper.

Medicinska växter

Många växter hade medicinska egenskaper och användes för att behandla sjukdomar och skador. Johannesört användes som smärtlindrande medel, medan malört användes för att bota magproblem. Både klosterträdgårdar och klostren spelade en viktig roll i att bevara och förbättra kunskapen om medicinska växter. Folk sådde fröer och efter en tid växte dessa härligt väldoftande och magiska medicinska plantor upp, plantor som också hjälpte till att göra folk friska igen.

Kryddväxter

Kryddväxter som peppar, kanel och ingefära importerades ofta från andra delar av världen, vilket gjorde dem dyra och åtråvärda. De användes för att krydda maten och var statussymboler bland de rika. Kryddväxter och örter var ett måste i trädgårdarna, inte minst vid kloster där man ofta odlade växter.

Fruktträdgårdar

Fruktträdgårdar var en statussymbol för medeltida aristokrati och kyrkor. Här odlades äpplen, päron, körsbär och plommon. Frukterna användes i desserter och syltades eller torkades för att bevaras längre.