På medeltiden levde man i helt skilda världar. Nio tiondelar av Europas befolkning i medeltidens feodala samhälle bestod av bönder på landsbygden och den mer välkända bilden av medeltiden som en era av borgar och slott var mindre förekommande. Klyftorna var stora och levnadssätten var annorlunda både på landsbygden och i städerna för bönderna och borgarna jämfört med adeln och kungahuset. På en historisk rundvandring går det att hitta flera bevarade medeltida hus i Sverige. Husens arkitektur inte minst på de med gotiska inslag som utsmyckning, torn och tinnar gör det lätt för sinnet att nostalgiskt gestalta medeltiden som en drömlik sagovärld. Viktigt att tänka på är dock det fanns flera andra typer av boenden och förhållanden på medeltiden.

Från koja till slott

Det var tufft att leva på medeltiden och en vanlig uppskattning på medellivslängden är ofta 35 år. Det som avgjorde i fall man levde ett långt liv var främst lyckan i jakt, skörd och byteshandel. Att enkelt odla tomater i växthus var inget alternativ för medeltidsbonden. På medeltiden spelade väder och vind oerhört stor roll. Ett dåligt år orsakade ofta katastrofala konsekvenser. Även slump och tur var viktigt då den ökända digerdöden inte gjorde skillnad på klass och socialt stånd. Ute på landet var det inte ovanligt för en hel familj att bo i ett rum med eldstad och skinnfäll för värme. Förutom stenkloster, kyrkor och kyrkoruiner står inga medeltida byggnader på landsbygden kvar. De timmerkojor, jordkulor och tältkåtor bönderna levde i har sedan länge tynat ur tiden. Bland intakta medeltida byggnader är städernas packhus, normalhus, gilleshus och andra stenhus de mest vanligt att se idag. Bevarade byggnader med anor runt 1300-talet finns i Stockholms Gamla Stan och i städer Kalmar och Visby.

Större delen av befolkningen levde i byn

En typisk medeltida by var belägen i en med mark god nog för att tillåta lantbruk. Det var viktigt att platsen hade bördig jord och gott om grönområden med skogsmark, sjöar och vattendrag. Historisk litteratur berättar att byn vanligtvis bestod av två gårdar, dock finns även vittnesmål om större byar med runt tio gårdar och i Danmark har det till och med berättats om större byar bestående av ett tjugotal gårdar. Det var områdets geografiska förutsättningar som bestämde huruvida byns gårdar skulle placeras i en slunga eller i en rad längds en tillhörande bygata. Redan på medeltiden ägnades det mycket tankar åt lantmäteri och ägande. Marken var noggrant uppdelad med hjälp av inhängda åkrar och ängar. Allt utom byns gränser kallades för utmarken och sågs som en gemensamt ägd mark för skogsbete, jakt och fiske. Även inom byn var gemenskapen stark och tillsammans delades allt från festlighet, sorg och glädje. Trots att livet onekligen var hårdare än idag är det också inte svårt att föreställa sig en genuint starkare folkgemenskap.